:[Förklarat]

Bakgrund:

I utrikesministerns blogg Alla dessa dagar figurerar ibland en del skämt. Just det här skämtet utspelar sig i de torrare delarna av Portugal.

Själva skämtet:

“Och sedan hade utrikesminister Luìs Amado och jag privat middag på trevlig restaurant i Lissabons charmiga gamla kvarter och löste världens problem. “

Förklaringen:

Poängen i skämtet är att de löste världens problem, det gjorde de föstås inte, orimligheten i det torde vara uppenbar. Det som gör det lite extra roligt när den här klyshan används av Carl Bildt är att det var två utrikesministrar som satt där och som Bildt förstås menar allt för ofta tycker att de löser världens problem. För oss som aldrig haft ministerpost blir det här naturligtvis väldigt (eller åtminstone något) roligt eftersom vi tänker oss att utrikesministrar sitter på små restauranger, dricker vin och kommer överens om att skjuta upp världsfreden en mandatperiod till. Vad är det då för typ av skämt? Jo, gammalt hederligt bjuda-på-sig-själv, ett för Bildt typiskt publikfrieri.