:[Förklarat]

Bakgrund:

I utrikesministerns blogg Alla dessa dagar figurerar ibland en del skämt. Just det här skämtet utspelar sig i de torrare delarna av Portugal.

Själva skämtet:

“Och sedan hade utrikesminister Luìs Amado och jag privat middag på trevlig restaurant i Lissabons charmiga gamla kvarter och löste världens problem. “

Förklaringen:

Poängen i skämtet är att de löste världens problem, det gjorde de föstås inte, orimligheten i det torde vara uppenbar. Det som gör det lite extra roligt när den här klyshan används av Carl Bildt är att det var två utrikesministrar som satt där och som Bildt förstås menar allt för ofta tycker att de löser världens problem. För oss som aldrig haft ministerpost blir det här naturligtvis väldigt (eller åtminstone något) roligt eftersom vi tänker oss att utrikesministrar sitter på små restauranger, dricker vin och kommer överens om att skjuta upp världsfreden en mandatperiod till. Vad är det då för typ av skämt? Jo, gammalt hederligt bjuda-på-sig-själv, ett för Bildt typiskt publikfrieri.

3 Comments

Bröllopsbloggen

Bakgrund

Aaron Axelsson är en ogift svensk man, lätt överviktig och 27 år gammal. Han har som mål att gifta sig om ganska precis ett år och har på allvar tagit tag i planerandet av bröllopet. Dagligen är det nya saker som görs och hittils har han hunnit med att börja leta ringar, se över möjligheterna vid val av kyrka och tagit kontakt med en bröllopskonsult. Aaron berättar om allt detta i bröllopsbloggen. I början av arbetet (för ganska arbetsamt är det) ställdes han inför ett val, hitta en kvinna att gifta sig med och planera bröllopet med denna eller planera bröllopet först och försöka hitta en kvinna som ställer upp på det sen. Han gjorde det enda rimliga och började planera bröllopet.

Förklaringen

Det eleganta med bröllopsbloggen är att det är en människa som gör ett själsligt utvik av guds nåde. Aaron har valt att visa upp hela sin insida och satsa stort. Det är roligt för att det A. är på riktigt och B. är på blodigt allvar. Skämtet är av typen bjuda-på-sig-själv och kanske det främsta skämtet i den genren eftersom det inte finns ett uns av humor i bloggen.

När ska man skratta?

Man ska skratta när han gifter sig eller när man förstår hur mycket arbete han lägger ner på det här projektet.

No Comments

Skämtet: Konsumbloggen - kommunikationsproblem

Bakgrund:

Konsumbloggen fungerar på det sätt som så många populära bloggar gör idag, man får skicka in sina egna roliga betraktelser. På så vis får de hela tiden nytt och “roligt” material samtidigt som gemene man får känna sig delaktig. En bra metod som ofta genererar humor av relativt hög standard. Konsumbloggens nisch är livsmedelsbutiker och det har visat sig ganska populärt.

Just den här anekdoten utspelar sig i en delikatessdisk på Ica. Den innefattar 2 asiatiska män och själva humorn går ut på deras problem att kommunicera på engelska.

Förklaringen:

Innan själva huvuskämtet dyker upp finns meningen “detta är vanligt förfarande för utlänningar som inte förstått systemet med kölappar”. Det är osäkert om detta alls är humor men om det är det så är poängen i alla fall att författaren försöker påskina att eftersom man i andra länder inte har kölappssystem i delikatessdiskar så har utlänningar svårt att förstå saker.

Själva skämtet kommer först i meningen: Sossesch. Do jo hav sossesch?. Det är skrivet så att man ska förstå att det är uttalat på ett intressant sätt, sen är det ju alltid roligt med korv. Författaren som är någon slags medarbetare i nämnda delikatessdisk förstår inte vad männen säger och i slutändan köper de konjaksmedwurst.

Punchlinen är när ovanstående delikatessdiskmedarbetare förstår att det var korv de ville ha och utbrister; sausage! Dom ville ha korv! Det stora problemet är att även en tämligen insnöad läsare förstår att det är korv som efterfrågas på Do jo hav sossesch dels för att det tydligt framgår av meningen, dels för att det faktiskt var en delikatessdisk så saucers, sussex och sioxes kunde uteslutas.

Skämtets genre är driva-med-utlänningen men genomförandet tyder snarare på en vilja att bjuda-på-sig-själv.

När man ska skratta:

Om man ska skratta alls är det vid konjaksmedwurst, olika former av medwurst kan vara småroligt. OBS; det är viktigt att inte skratta vid utlänningar som inte förstått, det kan vara att försätta sig i en brydsam situation.

No Comments

En springande naken man

En naken man kom idag springande klockan 07.30 när jag satt på bussen. Han sprang längs med vägen och såg rejält utmattad ut. Kanske var det någon slags tävling, kanske var det ett förlorat vad. Oavsett vad så var det humor, det är få saker som är så roligt som nakna springande män.

En naken springande kvinna hade inte alls varit roligt på samma sätt. Här är förklaringen:

Förklaring:

En naken man är något ovanligt i vårt samhälle. En naken kvinna är något vanligt. Vilka belägg har [Förklarat] för det här tänker du. Ja, mycket få. Det torde väl däremot vara ganska accepterat att en naken kvinna, eller åtminstone halvnaken inte är främmande i till exempel reklam. Lite naket och så kan man sälja vad det nu är man säljer. Men vem tusan skulle köpa smoothies av en naken, springande och hårig man?

Ok, [Förklarat] skulle förmodligen köpa en smoothie av denne främmande och nakne man men skulle det vara ett bra grepp i marknadsföring? Ja kanske för att det är roligt.

Kort och gott:

En naken springade man är ett skämt av typen Bjuda på sig själv och Göra bort sig.

När ska man skratta?

Herregud, då får absolut inte skratta.

No Comments

Här finns skämtet: Farbror Torsten

Bakgrund:

Farbror Torsten är en humorsida med minst sagt blandad nivå. Skämten sträcker sig från frukter som antagit intressanta former till namnförslag på mjukdelar.

Förklaringen:

Sidan har enligt ett pressmeddelande fått en ny uppfräschad design 2007-04-01. Det kanske inte verkar så rolig, särskilt inte om man jämför med frukter med manskaraktär, men när man navigerat runt ett tag på sidan kan man om man är lite snabbtänkt förstå att det rör sig om ett sinnrikt skämt. Sidan ser nämligen grotesk ut och om man har lite fantasi så kan bilder av helvetiska proportioner flimra förbi ögonen när man tänker på hur sidan ska ha set ut innan 2007-04-01.

Skämtet är antingen av typen bjuda-på-sig-själv eller göra-bort-sig.

När man ska skratta:

Efter ett litet tag, kanske 20 sekunder, som om man från början har svårt att ta in galenskaperna.

No Comments

Här finns skämtet: De hängdas svängrum

Stilen:

Det här är ett skämt på klassisk form, vem har inte hört sin mormor eller liknande gammal dam säga fel. Det finns ord som man inte kan låta bli att säga just för att man vet att man inte får. Det är vad det här skämtet handlar om och det är uppbyggt på klassiskt skämtvis med poängen i slutet.

Förklaringen:

Författaren oroar sig så mycker för att säga nigger istället för nogger att han/hon till slut klämmer ur sig ett fitta. Det här är roligt av två anledningar; det har en twist på slutet, läsaren förväntar sig ett nigger/nogger men får något annat och det som är det viktigaste, poängen är ett könsord. Könsord är roligt. Det här är ett traditionell göra-bort-sig skämt med inslag av könsord alltså.

När man ska skratta:

Enkelt, på det slutliga utbristandet.

No Comments